Så kan Gå slappt användas i en mening
- – Det är roligt att Sommar uppmärksammas, men ibland är det lite okunnigt och slappt tyckande om personen.
- Så kom det med ens ett drag av tröstlöshet i hans ansikte, och han kastade sig slappt i den tomma stolen på andra sidan fönsterbordet.
- Slappt gled han ner på golvet och med ens blev allt så mörkt - han hade aldrig sett så tjockt mörker - det riktigt vältrade sig över honom.
- De två männen togo varandra slappt i handen.
- Hon lutar sig bakåt, låter armarna hänga slappt och glider sakta ned på marken.
- Hustrun slöt sig nära intill Ingmar, men Ingmars arm hängde slappt ner, och hans ansikte blev allt dystrare.
- Båda armarna föllo slappt ned och huvudet sjönk mot bröstet.
- Hans rödlätta ansikte var slappt, ibland utan uttryck.
- Ansiktet är slappt och insjunket, kläderna hänga oordnade och trasiga.
- Det var något så slappt och så avtärt över honom nu, då ingen sinnesrörelse gav liv åt dragen.
- Huvudet sjönk slappt bakut och ögonen slöto sig långsamt.
- Rör sig inte alls spontant och ligger i ett slappt tonuslöst tillstånd med slutna eller öppna ögon utan » blick «
- Jag ville inte se ditåt, men såg ändå hans arm falla slappt ned och hans huvud nicka till mot bröstet och de bristande ögonen vidöppna.
- - Hon och prästfan äro ju gifta, sade Stellan slappt.
- För jag ser, att allt, vad jag med den har velat stänga ute, det har jag i stället slappt in.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
